Här har Fuji verkligen gjort en stor miss när det gäller batteribyte. Det skall vara ett speciellt lithiumbatteri på 6 volt som måste lödas fast. Dessutom kan batteribyte endast ske med bakstycket öppet !!! Gör kanske inte så mycket eftersom jag vill minnas att kameran har s.k. pre-winding d.v.s. när filmen sätts i kameran dras hela filmen ut på upptagningsspolen och allt eftersom exponering sker "räddas" filmen in i 135-kassetten och om batteribyte måste göras innan filmen är slut så är det "bara" den oexponerade delen av filmen som blir ljusskadad.
 
En av mina samlarvänner Folke Kelm skickade mig en intressant artikel om en i Sverige ganska sällan förekommande tysk kamera från Wetzlar. Här nedan med Folkes godkännande hela artikeln:
 
Wetzlar är ju känt som hemstad till Leican. En liten stad i mitten av Tyskland, i ett kuperat område med mycket skog, oförstörd av kriget (av slump och grova missar från det allierades underrättelsetjänst, men det är en annan historia).
För att förstå betydelsen av föreatget Leitz för staden måste man sätter föreatgets storlek i relation till staden. Wetzlar har mindre än 50000 invånare nu, medan Leitz hade på sin höjd kring 4000 medarbetare i bara Wetzlar. Fabriken dominerar stadsbilden än idag.
Men Leitz var inte det enda företag som sysslade med optiska instrument. Kikare och mikroskop tillverkades av företagen Will och Leidolf, och i närheten, endast 1 1/2 mil bort, fanns Minox.
Det här inlägget ska nu handla om företaget Leidolf som 1948 bestämde sig för att haka på Leicas framgång och tillverka kameror.
Dom började med en enkel sökarkamera för 127 film, kallat Lordox. Kameran utvecklades så småningom och 1953 kom en mycket intressant kamera på marknaden, kallat för Lordomat. Den här kameran är en 24x36 mätsökarkamera med utbytbara objektiv framför en centralslutare av typ Prontor SVS (B-1/300 s). Kameran var på sin tid ganska dyrt, fast ändå betydligt billigare än en Leica. 
 
Tyvärr behöver man externa sökare för andra objektiv än 50 mm. I programmet fanns två olika 50mm med bländare 1,9 och 2,8, en 35mm, flera olika 90mm och en 135 mm. Flera olika sökare fanns tillgänglig. Senare, i Lordomat 35 CS, fanns dubbla sökare med lysramar för 50mm resp 90 och 135mm plus en okopplat exponeringsmätare av samma typ som Leicameter MC.
 Leidolf Lordomat är en mycket välbyggd och robust kamera. Själva kamerakroppen är tillverkat i pressgjuten mässing, kåpan i förkromat plåt med satinerat yta. finishen är av mycket hög kvalitet. Kameran är ingen lättviktsgrej, den väger med objektiv ungefär 700 g, en samtida Leica IIIF bara 435g med Elmar 50mm. Leican framstår ochså mycket mer gammaldags än Lordomaten.
 1962 övertogs Leidolf av företaget Wild Heerbrug och användes sedermera som leverantör för mikroskopkompoenter. Lustigt nog är Wild i dagens läge del av Leica, so slutgiltigt förenades kameratillverkare i Optikstaden Wetzlar under ett tak.
 Leidolf konstruerade objektiven själv, det sägs att dom värvade en optikkonstrutör från Leitz, men man hade aldrig kapacitet att tillverka objektiven själv. Prisfrågan är därmed, vem levererade objektiven till Leidolf?
Jag har faktiskt fått tag i en Lordomat SE med det ljusstarka objektivet Lordon 1,9/50 som är tillverkat av Enna i München i alldeles utmärkt utmärkt skick plus en komplett utrustning Lordomat C35 med alla tre Objektiv från Schacht i Nürnberg plus lordonar 2,8/50 som ochså kommer från Enna i München (en så komplett utrustning är mycket svårt att få tag på). Jag kommer att ta med kamerorna till börsen i Olofström framför allt i utställningsyfte, för jag tycker att dom är värt att visa, en riktig dold pärla bland 50talets mätsökarkameror.
Folke Kelm
 
Tacksam om någon bloggläsare har uppgift om vem som tillverkat denna ovanliga TLR-kamera.